Den eminenta hamnens läge i öst och väst, samt att den stora sillperiod som startade år 1747, var anledningen till att Åstol befolkades år 1761. Med skydd för de flesta vindar och att vara mitt i centrum för sillfisket så var Åstol en väl vald plats att bo på och verka ifrån.

Männen var ute på havet i långa perioder och kvinnorna fick ta ansvar för hem och barn. Sammanhållningen mellan kvinnorna var mycket stor och de hjälptes åt med mångahanda sysslor. Närheten till havet och respekten för havet var påfallande, och samhället har präglats av en stark Gudstro.
Fisket med tillhörande verksamheter har genomgående varit de allenarådande utkomstmöjligheterna på Åstol. Fisket har bedrivits efter sill/ makrill samt torsk och plattfisk. Sillen har betytt mycket för fiskarnas utkomst och har varit en huvudnäring. Redskap och metoder har varierat från olika typer av Vadar till Trålfiske. Under 1950 och 1960 –talet räknades det som ett av de mest betydelsefulla fiskelägen på kusten. Tidvis har sillen varit borta och då har fiskarna ändrat metod och fångstplats. Man var uppe vid farvattnen utanför Ålesund i Norge och tidvis även väster om Shetland. De första båtarna som användes var av typ ”Svärriggare” och storleksmässigt var båtarna på ca: 50 -55 fot. Åstolfiskarna var tidigt kända som duktiga och framgångsrika, och man räknades som de ”frakaste” bland fiskarna på västkusten.
Fiskebåtarna och fisket har mer eller mindre upphört och folket som bor på Åstol arbetar till stor del på fastlandet.
Numera bor det ca: 250 åretruntboende och sommartid så kommer såväl fritidsboende och dagsturister och då kan det bli lite trångt på Tjörns mest kända ö.